Jag är sjukskriven. Ordentliga ryggproblem och eftersom mitt jobb innebär så mycket lyft och att böja sig så kan jag inte utföra det. Jag ser pengarna falla bort från kontot och klättrar smått på väggarna för att jag blir så rastlös av att bara vara hemma. En fördel finns det dock: Jag får en massa tid att skriva!
Särskilt kreativt känns det inte. Än så länge sitter jag bara och kopierar något jag skrev för länge sedan. Det måste göras först. Men det händer ju ändå något! Jag går inte bara runt och pratar om att jag ska skriva.
Fast det där med att prata om att jag ska skriva. Gör jag egentligen det? Ett fåtal människor har frågat om vad det är jag skriver, vad det ska bli utav det osv. Jag svarar: "Hm... eh... ja, alltså... Det är ju något självupplevt. En kärlekshistoria som börjar förbannat fint och sen blir riktigt smutsig. Men lite kommer jag ju hitta på också och det ska ju inte bli en sån där 'tyck-synd-om-mig-story'. Och det ska ju inte vara uppenbart att det är något jag varit med om, den ska ju skrivas som en roman." Sen vet jag inte vad jag ska säga. Jag är så jävla dålig på att uttrycka mig verbalt. Dessutom så har jag inte kommit längre än att jag kopierar mig själv, som sagt, så att säga att jag skriver känns än så länge inte helt rätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar